Nu är jag trött på att gömma hur jag ser ut idag. Jag har en del övervikt och det smög sig på kilo för kilo efter jag fyllt 50. Jag gick upp i storlek, från 38/40/42 till 46/48. Det är jämnt fördelat men ändå envisas fettet att sätta sig mest runt magen.
Innan jag fyllde 50 var jag smal, jag hade 38 i byxor och 40/42 för ovandelar. Idag har jag 46/48 i byxor och likadant för ovandelar.
Men nu slutar jag att skämmas så att jag kan gå i linne och shorts eftersom jag blir påverkad av värmen så måste jag vara svalt klädd. Men, vågar jag visa hur jag ser ut ,,, för mig själv och för allmänheten?
Inte hade jag väl trott att jag som var smal under 50 år skulle bli en knubbis på gamla dar. Det är inget kul men jag har väl heller inte hjälpt till att få ner vikten. Jag cyklar och går mycket så jag är inte stilla en enda dag men det måste mer till har jag förstått.
Jag vill inte ändra på något i min livsföring men däremot kan jag dra ner på något jag äter ,,, fast att jag inte äter så mycket under ett dygn. Egentligen tror jag inte att det är vad vi äter som gör att vi lägger på oss kilon, jag tror att det är att vi rör oss för lite. Jag kan cykla längre och jag kan gå längre promenader för att se om det är där skon klämmer.
Om man ser tillbaka på sitt liv innan datorer och mobiler fanns ,,, vilket annorlunda liv vi levde då.
Ibland kunde jag gå hela vägen från hemmet in till stan utan att få ont någonstans, jag blev inte ens andfådd. Och jag lagade all mat själv från grunden. Så borde jag leva idag.
Det är dags för förändring!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS