Mina reflektioner.

Vilken skön morgon ,,, ute är det bara 17 grader ,,, så himla skönt! Balkongdörren står på vid gavel så jag får utbytt min inneluft till något svalare. 

Annat ,,,

Idag är det tvättdag. Det blir kämpigt att nå upp och hälla i tvättmedel för maskinerna står på en ramp och jag med mina dåliga armar känns det av. Men förra gången gick det precis, idag kan jag lyfta armarna något högre.

Annat ,,,

Jag blev igår mer eller mindre mörbultad hos fysiologen så natten har varit ett enda jämrande, likaså morgonen. Jag har mer ont idag än igår, det är väl träningsvärk och den lär sitta i några dagar till. Stackars mig  

Annat ,,,

Ingen middag hemma så jag får göra mig en omelett till lunch. Det är så himla bra att ha ägg hemma, då behöver man inte gå hungrig. Jag ska också koka upp några ägg att ha i kylen, bara att ta ett när jag känner hunger.  

Då var jag hemma igen och har så ont, ännu mer ont efter terapeutens genomgång med mina armar. Jag fick även denna gång tre övningar med mig hem, övningar som jag först fick göra där. Dessa ska göras tre gånger om dagen.

Jag har höger sida som sovsida men fick till råd att lägga en liten kudde under axeln så jag inte kan rulla över på den sidan under natten. Kan en sådan liten sak hjälpa? 

Konstigt nog har det blivit bättre i vänster arm även om det onda inte försvunnit men blivit mer rörlig och så värre i höger. 
Kanske beror det onda på min sovställning att jag trycker ihop armmuskler och senor så att det blir spänningar av det. 

Jag ska göra dessa övningar så får jag se om jag kan bli mig själv igen  

God morgon ,,, då är jag snart på väg till ännu en fysiologterapeut hos en ny vårdcentral för bedömning. Ska det kosta mig 200 kronor igen för ingenting? 

Jag kunde sova gott till 02.30 sedan var det svårt att somna om för då hade Ipren försvunnit ur kroppen och jag fick ont varje gång jag vände mig. 
För mina överarmar måste till något annat än rörelser. Jag hoppas jag blir tagen på allvar för det är bara jag som vet hur ont och besvärligt jag har det.

Jag drar mig för att gå ut överhuvudtaget för då ska jag kämpa mig på med kläder och det gör fruktansvärt ont vid varje rörelse. 

Detta är inte jag ,,, jag saknar mig, hon som kan allt själv utan att ha ont.

Ett stillafallande regn just nu. Så skönt. Luften blev genast friskare. Jag har väntat länge på detta regn. 

Ibland blir ens bön hörd  

När min kära mor levde och blev äldre deformerades hennes högra långfinger ,,, som det gör på mig nu, samma finger, samma knota. Det hon fick tycks jag också få. 

När jag tänker efter hade hon nog svårt att lyfta en kaffekopp med den högra handen, hon hjälpte ofta till med den andra handen. 
Det är inget som jag tänkte på då men nu när jag själv har vissa svårigheter kommer tankarna på mor, hon är den enda jag kan relatera till.

Tyvärr sa min mor ingenting om att hon hade ont någonstans så det är nu när jag själv börjar få krämpor som jag tänker tillbaka och minns.

Det är viktig att berätta för sina barn och sin man om man är sjuk eller mår dåligt annars kan det bli en chock när dom får veta det i ett kritiskt skede. 

Var öppen mot de dina!

Att gå ner i vikt är inte det lättaste men om man får den hjälpen med egen tränare som Anders Bagge får kan det inte vara så svårt. 
Han säger 
" – Jag är faktiskt skitglad, jag har gått ner från 109,2 till 103,3 kilo med Be well med Wellobe". 

Min kommentar: Vi andra som inte har råd med egen tränare eller bli medlem i viktprogram får kämpa på ändå. 

Så känner jag mig ,,, ensam som trädet. Jag tycker vissa bilder säger mer än tusen ord. 

Läser idag och skräms; "Vi längtar efter att allt ska bli som vanligt. Men coronaviruset kan ha förändrat vårt samhälle permanent".

Mina tankar kring detta:  Ska det inte bli fler kramar och närhet till barn och barnbarn, inga mysiga sammankomster till födelsedagar och julaftnar, bara shopping på nätet ,,, ett liv i ensamhet? 

Detta kommer inte att hålla. Vi är beroende av varandras närhet. Så har det varit sedan dag ett när vi föddes. 

Men om detta nu är allas vår framtid ,,, vad finns det att göra? Vi kan strunta i det och fortsätta smitta varandra och bli sjuka i det oändliga eller så kan vi acceptera denna tråkiga förändring och leva i ensamhet men ha kontakt via Skype och annat. 

Vill helst inte tänka tanken att det kan bli så. 

I onsdags bytte jag vårdcentral. Det är så himla ont om tider där så jag ringde dit i morse och fick en tid redan på måndag 29e hos ,,, ännu en fysiolog. Vi börjar där, sa sköterskan och om jag behöver prata med en läkare ska jag få göra det. Det låter lovande   

Det lär väl bli sjukgymnastik igen. Det känns som att jag halkat ner till ruta noll efter 18 år med fibromyalgi. 

Igår tittade jag på en video med rörelser för axlar. Det är vad jag gjort framför spegeln men det hjälpte inte. Ibland förvärras det med rörelseövningar, tycker jag. Vila ska nog lika ofta till. 

Om jag kunnat lägga mig på sängen på eftermiddagen hade jag gjort det men ,,, det går inte att ligga ner längre. Jag hade en riktigt jobbig natt som var full av värk så jag kom inte i sömn förrän vid fyra halv fem. 

Det sägs att värme är det bästa när man har värk. Det kan jag hålla med om ,,, när det är kallt klimat att dra en filt om sig men i mitt fall får jag mer värk när det är sommar, hur konstigt det än låter. 
Mina händer och fötter, ja hela kroppen är het fast inte med någon feber så jag får kyla ner mig flera gånger per dag. 

Idag är jag inte så mycket människa, är mer som en zombie på grund av otrolig värk hela natten och hela morgonen från sex till nu. Jag kan inte lyfta armarna mer än till hakan, där är det stopp. Tummarna värker och skydden hjälper ingenting.

Va 17 har jag drabbats av? Nu är jag både frustrerad och ilsk, det är inte bara ont fysiskt nu blir det också psykiskt. 

Jag skulle behövt handla lite till idag, kan inte själv, det ordet har jag aldrig sagt, skickade en liten lista till min dotter (som sover) om hon vill cykla hit och handla för mig. Får se vad hon svarar mig när hon vaknar och läser mitt sms. 

Att be om hjälp ligger inte för mig. Jag är fostrad till att klara mig själv och så har det varit fram till mars i år. Det är hemskt att inte kunna själv. Jag känner mig värdelös. 

Jag tränar och tränar mina armar även om det gör himla ont. Jag vill ju inte vara såhär handikappad, jag vill ut och cykla ,,, som jag älskar.

Körsbär ,,, en frukt jag älskar mer än jordgubbar. I veckan ska man passa på för hos både ICA och Willys kan man köpa ett halvt kilo för bara 25 kronor. 
Jag lovar ,,, dom är så himla goda och söta. 

Igår köpte jag tre boxar men ska nog köpa fler och frysa in och äta halvfrusna som "saftis". Gott och svalkande. 

Körsbär är bra för urinsyra i blodet och kolesterol, båda sänks. Det är ju bra. Du som har gikt bör köpa en box körsbär och äta. Det räcker med 10 bär om dagen för att det ska bli bättre, läste jag. 

Igår var jag nästan smärtfri hela dagen men så hände något efter vilan på eftermiddagen, det  kom så mycket värk i tummar och armar, mer än någonsin. Vad hände? 
Jag var lycklig  för några timmar.

Hela natten har det varit aj aj aj igen. Fastän jag tog en Ipren på kvällen (den enda under hela dagen) så hjälpte det inte. 

Det är mer låsningar i armarna än värk, även om det gör ont också. 
Varför får man låsningar?

Igår började "Lotta på Liseberg". Jag tittade på det, det var väl helt okej.
Ikväll börjar "Allsång på Skansen". Ska titta på det med. Fina artister denna första gång. 

Annat ,,,

Om du inte har tittat på "McLeods döttrar" som går på SVTplay så titta, om du gillar landet med allt vad det innebär. Jag bara älskar denna serie och längtar till nästkommande avsnitt. Det är så fina och hemkära skådespelare som kan sin sak.

En Ipren till kvällen innan läggdags blev det igår och det ångrar jag inte för jag har sovit hela natten utan aj aj aj och jag kan lyfta armarna bättre och högre   nu på morgonen men har fortfarande ont. 

Det tycks vara det som skulle till ,,, en värktablett till natten!

Det går inte att sova med värk. Det är jobbigt att ligga i sängen och det gör ont när jag vänder på mig så i natt gick jag till soffan och bullade upp med kuddar och halvlåg där men nej, det gick inte heller så tillbaka till sängen igen och genomled ännu en natt. 

I kväll ska jag ta en Ipren innan jag lägger mig och känna om det hjälper mig att få sova. Jag har tagit en klockan nio idag men får stå ut med det onda resten av eftermiddagen tills kvällen för jag vill inte ta flera Ipren om dagen.  

Annat ,,,

Efter svaret jag fick från sjuksköterskan on line härom dagen att jag bara skulle få prata med en fysiolog, inte få smärtlindrande av något slag, så bestämde jag mig för att byta vårdcentral. 
Den jag bestämt mig för ligger närmre och har fler tjänster att välja på. Denna gång vill jag ha en kvinnlig läkare och samma varje gång, som man kan få om man vill. 

Då har jag beställt hem varor från Willys som kommer i morgon. Det gick lätt men det är lite dyrt, 49 plock och 99 hemleverans, nja, det kanske inte är så dyrt ändå. 

Nu hoppas jag bara att mina frysvaror är och förblir frysta annars är det kört. Men jag litar på att Willys har frys/kylbilar så varorna står kallt. 

Tiden  för leverans blev mellan 13-15 men ,,, jag tänkte inte på att jag ska tvätta i morgon klockan 11 och jag beställde tvättmedel. Jag får ändå försöka (ont, ont, ont) ta på mig kläder för inköp av tvättmedel för tvätta måste jag. 

Vad har hänt med mig? Idag kan jag knappt få armarna över huvudet, det gör fruktansvärt ont. Att klä på sig blir det gråt. Tårarna bara kommer. 
Det känns som låsningar i båda armarna och så ont i tummarna ovanpå det, precis dom delar som behövs när jag ska klä på mig eller laga mat. 

Igår chattade jag med Capio och berättade hur ont det gör men det jag fick till svar var att jag kunde komma och prata med en fysiolog. Rörelser gör jag så gott jag kan och det betalar jag inte 200 kronor för att göra där. Detta är något annat. 

Jag kan inte gå till sängs mer för det gör så ont när jag vänder mig på natten och när jag stiger upp så jag får sitta upp i soffan och sova. Att jag kan vara lite stel på morgnarna är jag van vid men detta har inte med sådan stelhet att göra, det är låsningar. 

Om läkare utgår från att det är Fibromyalgi då är det kört, det var vad sköterskan gjorde. Inget kortison eller ens antibiotika fick jag ,,, bara en tid hos fysiologen som jag inte kunde komma till eftersom jag har svårt för att klä på mig. Så vad finns det då att göra ,,, ingenting ,,, bara ha ont    ta värktabletter och hoppas på att det försvinner. 

Läser idag; "En familj med fyra barn i Stockholmsområdet som lever på försörjningsstöd kan få 33 014 kronor i månaden. 
Om en av föräldrarna börjar städa, köra buss eller får jobb inom hemtjänsten, minskar den samlade inkomsten till 32 994 kronor, och om båda föräldrarna börjar arbeta heltid ökar den endast till 34 364 kronor enligt riksdagens utredningstjänst. 
Dessa siffror är inte en politisk åsikt eller tanke, utan fakta. Det lönar sig för dåligt att jobba". 

Min kommentar: Det visste jag inte men håller med om ,,, att varför jobba när man får så mycket i bidrag? Behöver man verkligen så mycket pengar i månaden för en familj i den storleksklassen?

Det är inte konstigt att många invandrare vill till Sverige, här får man ju det gott ställt utan att behöva göra någonting. 

Jag hittade en sida som lät väldigt intressant såhär i midsommartid. Läs själv på denna sida vad både vuxna och barn kan roa sig med ,,, om ni bor i närheten av Löddeköpinge i södra Skåne. 

I dessa virustider önskar jag att jag hade en husbil. Tänk att sätta sig i husbilen och köra till en underbar sjö och bara njuta! Bada, äta gott och sova gott med lukt från grönt och sjö. 

Men, så blir det inte, jag får nöja mig med det som finns runt omkring mig. Det går heller inte av för hacker ,,, en grön park med bad (för barn) och lite längre bort en lång kanal där jag kan sitta och njuta av vatten och grönt på en parkbänk. Eller hyra en vattencykel och cykla runt i kanalen. Det är mycket populärt.