Om

 
Jag är en ungdomlig pigg pensionär som bloggar, cyklar, shoppar, för budget, beställer på nätet och mycket annat. 

Följ mig ,,,

Presentation

Visar inlägg från september 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Jag är så utless på värk :(

Söker efter halmstrå för att kunna bli bättre i hela kroppen. Jag såg en annons på denna strumpa, en helande strumpa. Har jag gått på en nit? Det får tiden utvisa när och om dom kommer.

Ladda upp bild till gallerivisning, Medifoot™ Magnetiska Stödstrumpor Med Koppartråd (2 st.)  

Magnetiska stödstrumpor med koppartråd använder kliniskt bevisad jonterapi för snabb och långvarig smärtlindring.

Oavsett om du lider av plantarfascit, lymfödem, svullna eller ömma fötter eller åderbråck ger MediFoot kroppen helande energi så att du kan leva ett lyckligare och bekvämare liv.

Ska det inte ta slut snart?

Ny vecka, nya plågor.
Igår fick jag en muskelsträckning i vänster arm, i den muskel som jag haft ont i sedan i början av juni. Inte nog med det, fick även en muskelsträckning i höger ben som gör ont uppe vid ljumsken när jag lyfter det. 
Nu är jag mer funktionshindrad än tidigare och ingen värktablett hjälper. Så det är plågor dygnet runt, även i sängen. 

Det har blivit kallare inne och det hjälper säkert till att göra värken mer påtagliga. Även om jag tycker om den kalla årstiden så gör inte min kropp det. 

Hur ska detta sluta? 

I realiteten är det något annat.

Läser idag "Lär dig ramla rätt med judotekniken". 

Det hade ju varit bra om man varit på sin vakt i själva fallet men så är det inte, upplevde jag.
Jag föll ner från en stol, jag försökte få tag i nåt för att stoppa fallet men jag bar föll. Inte tänkte jag en tanke på hur jag skulle falla, det bara blev ett fall. 

Så när judoexperten säger lära dig ramla rätt vet hon inte vad hon pratar om. Att gå på en judokurs och lära sig falla kan man göra men i realiteten blir det något helt annat ,,, då finns inga tankar. Man bara försöker rädda sig. 

Ingen ändring, som vanligt.

Det blev som jag trodde ,,, fick ingen hjälp av läkaren. Det enda hon ska göra för mig är att skicka in ett mediciniskt utlåtande för färdtjänst.
Det blev som jag trodde ,,, hon väntar tills reumatolog gjort sitt. 
Det är bara att fortsätta att plågas en månad till :'( 

Det positiva var att nästan alla proverna var bra men hon vill att jag lämnar bajsprov för att utesluta att jag blöder i tarmen efter så lång användning av Ipren och nu Naproxen och ta om sköldkörtelprovet, T2 var för lågt (har inte hört talas om det).

Det andra positiva var vädret som var så skönt att jag tog beslutet att försöka gå hem, det är långt men det var vädret som lockade mig :-D . Det gick bra men jag fick gå väldigt långsamt, vila lite och gå igen. Plötsligt var jag vid ICA så gick jag in och handlade vad jag behövde. 

Väl hemma hade jag så ont i fötterna. Svullna fötter i trånga skor gör ont men, det gick över efter ett par timmar.

Man blir förvånad.

Är det så konstigt att Corona fortsätter sin framfart när man får se en bild som denna, en ravefest i Birmingham.

Att ungdomar inte förstår? Är dom så egoistiska och bara tänker på att ha kul och struntar i alla regler? 

Det är orättvist mot alla andra som verkligen sköter sig!

Det har tagit för lång tid.

Idag är det dags för läkarbesöket och få reda på mina provsvar och vad läkaren kan göra för mig så livet blir lite roligare att leva. 

Tyvärr tror jag inte på att hon kan erbjuda någon hjälp, hon vill nog invänta svar från Reumatologen (22/10). Så det lär väl bli ännu en månad i plågor. Jag är arg, ledsen, frustrerad ,,, alla känslor på samma gång känner jag.

Finns inga ord att uttrycka.

Varje gång jag läser en rubrik som denna "12-åring våldtogs utomhus av okänd" ,,, gråter jag för det kunde ha hänt något av mina barnbarn. 

Ingen rolig dag.

Buhu ,,, nu är det slutcyklat för min del, mina knän klarar det inte längre. Det är så svårt att både komma på och av cykeln, jag är en fara för allmänheten.

Jag ska till läkarbesök på torsdag men då får jag ta taxi ,,, och alla andra gånger till undersökningar ,,, om inte min läkare ger mig kortison (som hon borde ha gjort för länge sedan). Jag lider verkligen av att inte kunna gå normalt utan smärta. 

Jag kommer att ansöka om färdtjänst om jag inte får något för mina knä och fötter. Jag har för sjutton blivit funktionshindrad ,,, det trodde jag inte skulle hända mig ,,, cyklisten. 

Ska det bli färdtjänst?

Hemleverans ännu en gång från Malmborgs idag mellan 9-12. Det kostar i plockavgift 99 kronor varje gång. Det blir extra dyrt att få hem sina varor men när jag behöver det så jag får ta det. 

Annat ,,,

Om jag inte blir bättre i knän och fötter kom mitt barnbarn med idéen om att ansöka om färdtjänst. Jag läste länken hon skickade mig, det fanns två alternativ att välja på.
Det som skulle passa mig är 17 enkelresor per månad för 160 kronor/månad. Jag behöver bara hjälp när jag ska till läkare och det är ,,, eller ,,, har inte varit så ofta men det lär kanske bli mer och mer.
Det andra alternativet kostade nästan tre gånger så mycket i månaden men då kunde man resa hur mycket man ville. 

Jag väntar med att bestämma mig, jag vill först höra med min läkare vad det finns för hjälp för mina knän och fötter. 

All min livsglädje har bara försvunnet, det gjorde den när jag fick svårt att gå. Det känns inte längre så roligt att stiga upp för det är bara en evig kamp med värk alla dagar :'( 

Kämpade så det gjorde ont.

Nej, det gick inte bra alls att cykla, jag är så svag i mina armar efter flera månaders ont. När jag skulle på cykeln var det väldigt ansträngande och vingligt, skrämde väl slag på alla morgoncyklister som ville fram snabbt och likadant ansträngt när jag skulle av. 

Min läkare som jag ska träffa om en vecka kommer inte att känna igen mig för när vi sågs första gången kunde jag gå normalt, idag stapplar jag fram. 

Får se vad provsvaren visar. Lite oroande är det dock att jag gått ner två kilo fast att jag äter som vanligt men rör mig mycket mindre.
Det oroar mig. Det är något som inte stämmer. 

Jag måste tänka positivt.

Sitter här och väntar på att tiden ska gå, ska ta prover idag på vårdcentralen mellan 7.45 till 9.45. Jag vill helst vara bland dom första eftersom jag är fastande och redan torr i munnen.

Att gå dit är för långt så jag får ta cykeln och hoppas på att jag klarar det. Är väl lite rädd för jag har inte cyklat på flera månader men då var jag frisk, idag har jag ont i fötter, knän och överarmar. 

Det är en kall morgon med bara +9 så det blir lättviktsjacka på eller kofta.

Visste du?

"Glädjebeskedet: Fritt att besöka våra äldre igen från 1 oktober 2020".

Det låter ju trevligt men jag hörde om besöksförbud att det inte gällde att en på äldreboende kunde åka och hälsa på hemma hos de sina

Varför har inte detta sagts? 
Vilken brakmiss! Så synd om alla gamla och anhöriga som ändå kunde ha träffat sina föräldrar under pandemin!

Källa: Aftonbladet

Ensam är inte stark.

Har haft ont hela natten och det onda fortsätter på morgonen, det mesta sitter i fötterna och knäna. 

Det är tvättdag, hur ska jag klara av att gå den långa källargången sex gånger? Men jag måste, jag har ingen som hjälper mig. Det gick förra gången men det var precis att jag klarade det.

Kom i form!

Alla dessa friskusar som inte har värk någonstans som ska visa oss andra i sina videos hur lätt det är att komma i form. 

Ta en som jag som har ont i knäna och fötterna och låta mig göra dessa rörelser ,,, det skulle inte vara så enkelt som friskusarna visar. Det dom gör kan jag verkligen inte göra. 

Jag blir nästan förnärmad jag ser deras video och påstår hur lätt det är.

Att lyssna på patienten är värdefullt.

Nej, Naproxen för inflammatorisk värk hjälpte heller inte. Ingenting tycks hjälpa mig med mina smärtor. 

Själv har jag trott hela tiden att en antibiotikakur skulle hjälpa mig men läkaren pratar inte ens om det. Ska jag behöva ljuga för att få det? 
Restriktiv med antibiotika är väl bra men man bör kanske ta reda på när det togs senast, det kan ju ha gått flera år. 

Jag har inte bara ont i knäna, nu har jag också ont i fötterna när jag går (går jättedåligt) och skor kan jag inte få på mina svullna fötter mer än ett par sommarsanadaletter med snörning. 

Vad har hänt med mig? Jag förstår inte! Från att ha varit en fri människa med minimal värk av fibron som både kunnat promenera och cykla så har det utvecklats till detta kämpande med smärtor. 

Smaskens.

Gratänger är det lättaste att göra och gott blir det också. Såg denna bild av tre olika gratänger på nätet,

Krämiga med broccoli, aubergin och blomkål.

En bit på väg.

Igår kväll tog jag för första gången i mitt liv en sömntablett, jag somnade ganska snabbt, och sov gott i fyra timmar minsann, kisspaus vid 03 men sedan somnade jag om igen och sov i 4 timmar till :-D 

Den tabletten Hydroxyzine gjorde susen. Jag känner mig inte trött och hängig när jag vaknar men har ont lite överallt. Min kropp är inte van efter flera månader vid så många timmars sömn och kanske länge i samma ställning. 

Värktabletten Naproxen börjar idag med bara en halv för att känna efter hur jag mår av den. Ännu efter 15 minuter har den inte gjort verkan, det tar nog en stund innan jag märker något. 

Jag hoppas innerligt att den nya värktabletten ska hjälpa mig men jag tvivlar faktiskt, ingen tablett tycks rå på mitt onda i överarmarna och i knäna, det ska nog vara en annan sorts smärtlindring för det.

Tid till Reumatologen blir inte förrän i slutet av oktober. Det är länge till med värk i knäna och inte att kunna gå ut som vanligt.
Att gå till miljöhuset som ligger mer än 50 meter bort och kasta soppåsen blir en pärs, jag vet faktiskt inte om jag klarar det men jag måste.

Prioriteringar.

Ännu en gång har jag beställt hem matvaror från ICA Malmborg. Så länge knäna krånglar får det bli så, det är inget kul för man vill ju kunna själv. 

Annat ,,,

Min mobil hade lagt av under natten ,,, varför? Det fanns gott om batteri på. Det är lite obehagligt för man är så beroende av allt man gör i mobilen. Jag har en mobil i reserv men det är kanske dags att köpa en ny. 

Samsung Galaxy A21s A217 Dual

SAMSUNG GALAXY A21S A217 DUAL för 2015 kronor. Den borde väl hålla lite med ett starkt batteri. Men, jag vet inte om jag vågar plocka mer av min sparade buffert ifall något annat skulle hända. 
Vad gör man?

Väntan blev lång.

Nu har jag äntligen fått pratat med min läkare, hade telefontid nu på morgonen. Det jag kan få hjälp med är smärtstillande och en sömntablett så jag kommer in i min vanliga lunk igen utan att behöva ligga vaken i 2-3 timmar varje kväll för att kunna somna.

Jag är inte så glad för sömnmedel men ibland får man kanske böja sig för att få ro i kroppen. Ipren hjälper mycket lite när det gör som mest ont så nu skulle jag få något liknande fast lite starkare. 

Min läkare ville ju såklart träffa mig för att titta på mina svullna fötter och anklar men det får dröja till den 24 sep då jag har fått en tid hos henne. Ska även få tid hos diabetessköterskan för att prata om stödstrumpor. 

Bildresultat för stödstrumpor

Jag har köpt flera men får dom inte på mig för min artros i tummarna. Det känns skönt att ha stödstrumpor på, det kan jag rekommendera.

Är det svart i rutan?

Då var det dagen D då Comhem släcker sitt analoga nät och det kommer att beröra många, både med hårklyveri och ekonomiskt. Det var inte helt lätt att ställa om som Comhem säger. Jag fick ta hjälp av min son. 

Jag hade tur att min TV var digitaliserad så någon box behövde jag inte köpa/hyra och inte någon ny TV. Men många får kanske köpa box eller ny TV och det är inte helt billigt för en pensionär.

Det blev faktiskt stor skillnad i både ljud och färger. 

I nöden visar sig den riktiga vännen.

Som jag skrivit om nu i flera månader så mår min kropp uselt, fötter, knä och överarmar som gör ont av svullnad eller av värk. 

Det har inte varit helt lätt att hålla mitt hem i ordning fast att jag är ordningsam. Då tänker jag på att tvätta i tvättstugan eller att dammsuga. Diskmaskin har jag annars hade disken växt.
Min dotter har det tufft med sin övervikt så någon städhjälp går inte att få av henne.

Alla i min släkt vet om hur dåligt jag mår och har mått så länge men inte en enda har erbjudit sig att hjälpa mig. Det pratas om mig men ingen bryr sig egentligen. Hade någon velat hjälpa mig att städa hade jag satt mig i korridoren. 

Bara att kasta sopor får jag gå hur långt som helst. Det går med stor möda dit men det är värre hem igen för då gör det rejält ont i knäna och i höfter.

Vi har en sjuksköterska i släkten som kunde ha hjälpt mig med värktabletter men inte. 

En sjuk ber inte gärna om hjälp ,,, hen vill bli erbjuden hjälp.

Som sagt ,,, i nöden visar sig vännen.

Hjälper Voltaren gel?

Jag måste hitta något annat att ta än Ipren. Voltaren gel ska ju vara så bra säger reklamen men ,,, är det det? 

Dåligt omdöme.

Vad är det för rötägg som numera bor i våra städer? Gäng som hotar vår poliskår ,,, vem gör så och varför? Var finns respekten? 

När jag var ung skulle ingen vilja sätta sig upp mot polisen men då var vi mest infödda svenskar som bodde i städerna, vi som är fostrade i respekt för myndigheter. 

Våld föder våld! 

Ibland får man ta ett steg tillbaka.

Jag tittade på "Wahlgrens värld" igår och blev så irriterad och besviken på mamma Pernilla som hänger sig som en plåsterlapp på sina ungdomar som planerat en resa till LA, två tjejer och två killar.

Bildresultat för wahlgrens värld

När Pernilla får höra om resan vill hon hänga med. Alltså ,,, har hon inget vett i huvudet? Varför vara så självisk och bara tränga sig på?
Hennes barn säger ingenting men tycker desto mer i det tysta och skäms emellanåt när Pernilla beter sig som ett litet barn.

Så himla besviken.

Hm, bytte jag till en sämre vårdcentral? Det sägs att läkaren ska ringa men ingen läkare ringer och sköterskan skulle ringa tillbaka men det gjorde hon inte. 

Idag ska jag ringa en läkare på nätet men vet inte vilken jag ska välja. Någon rekommenderade Kry. Testar väl den och hör vilken hjälp dom kan erbjuda för min vårdcentral erbjuder ingenting, bara ett rörelseschema och en lång väntan till reumatologen. Men däremellan skulle jag behöva smärtlindring.

Tar inte ut glädjen i förskott.

Enligt Tegnell kanske det kommer att gå att fira julen tillsammans med släkt och familj ,,, om vi har så stor plats att vi kan hålla distans. 

Förhoppningsvis kan familjer fira jul ihop.

Det låter lovande. Något positivt i allt elände. 

Bara tråkigheter framåt.

Vid denna tiden på året brukar jag börja tänka ut julklappar, jag vet jag är ute i god tid men så vill jag ha det. 
Men, det känns inte lika roligt att börja tänka i dom banorna för det lär ju inte bli någon familjehögtid, så som det varit i alla år. 

Jag tror kanske att många struntar i restriktionerna och träffas ändå men vi som är 70+ får väl sitta ensamma hemma, som vi gjort sedan i våras. Jag blir så ledsen bara jag tänker på det och har ingen lust alls till något tankearbete. 

Det blev tvärtom.

Jag tog en Ipaflex igår eftermiddag och trodde att jag skulle få vara värkfri upp till 12 timmar men inte jag ,,, jag fick mer värk och har haft en jobbig natt. Vad finns för mig att ta? 

Läkaren är sjuk idag också så jag får fortsätta att lida. En annan läkare borde kunna läsa i min journal vad min läkare skrivit om vad som ska hända om medlen jag tar inte hjälper.