Mina reflektioner.

Idag tänder jag ett ljus för min älskade mor  och hela hennes familj som finns på andra sidan.

 

Då har jag sedan i onsdags börjat medicinera. Det blev många tabletter till som ska intas på morgonen. För artriten tar jag bara en gång i veckan men för inflammationen i kroppen tar jag desto fler. Än så länge känner jag inga biverkningar. 

Igår tyckte jag att det kändes bättre i knäna när jag reste mig, det gjorde inte så ont som det brukar. Kortisonet kan väl inte ha hjälpt redan?
På mina armar tycks ingen medicin hjälpa, har fortfarande ont, mest i höger arm som jag fortfarande har svårt att nå upp till huvudet med. Men det ger väl sig med tiden. 

Händer, fingrar och fötter är fortfarande väldigt svullna så det kommer säkert att ta längre tid att få bukt med det eftersom jag medicinerar för artrit bara en gång per vecka. 

Jag är hoppfull  

Diagnosen blev ,,, ledgångsreumatism med utbredd artrit. Jag fick ett namn på min värk. 

Nu ska jag börja med medicin som ska hjälpa mig men det kan ta flera veckor innan kännbart resultat. 

Det positiva läkaren sa, han trodde jag skulle kunna cykla igen. 

Är en aning nervös idag, fick en tid hos Reumatikermottagningen idag på förmiddagen. Det var ett återbud. 

Då ska jag få veta min dom idag ,,, och äntligen få ett namn på varför denna värk på så många olika sätt i min kropp pågått i flera månader utan att bli bättre, tvärtom blivit sämre. 

Armmusklerna som jag haft ont i flera månader har påverkat min motorik. Det är skakningar bara jag lyfter handen till ansiktet eller när jag ska dricka mitt kaffe. Det är ingen rolig känsla. 

Hoppas jag blir återställd så att jag kan gå normalt och kanske ta mig en cykeltur då och då. Min stora längtan är att cykla igen.

Äntligen en liten förändring ,,, jag får sova lite extra gott och fler sammanhängande timmar, det kan bli uppåt 6 timmar totalt. Vad skönt, då blir det mer tid för kroppen att läka.

Ännu känner jag ingen förändring i armar, händer, knä och fötter, det är likadant som tidigare. Ibland ser jag positivt på det hela men så plötsligt ändras det till att jag ser allt mörkt. Det är en berg- och dalbana i psyket.

Tegnells ord och dom är slående tycker jag.
”Nu lever vi ett annorlunda liv”.

Jag känner det och säkert många med mig att livet har tagit en vändning. Det är inga kramar eller närhet längre, vi träffas inte som förr, vi distanserar oss från släkt och vänner och vi blir mer och mer ensamma och olyckliga.

Det är kanske bara äldre och ensamma som känner av det för om man läser om alla fester som fortfarande pågår så tycks inte äldre ungdomar förstå vad deras festande kan leda till.
Jag vill inte bli sjuk på deras bekostnad men det är så det kan bli om dom inte slutar att festa. 

Ta en vit månad, alltså, avstå festande i en månad.
Hur svårt kan det vara?

Snacka om att ha otur med mig ,,, hade en tid till reumatikermottagningen i morgon torsdag men då ringde sköterskan redan i går tisdag och säger att det inte går för doktorn har blivit sjuk. 

Jag har väntat på at bli utredd i tre månader och få rätt medicin och så händer detta. Jag blev så himla olycklig att jag inte ville stiga upp idag, bara ligga kvar i sängen och inte göra någonting. 
Igår var det sockarna som inte passade efter lång väntan och så detta. 

Som en kämpe jag är så steg jag upp ändå. Jag har inte tagit min värktablett och mår lika "bra" för det. Ibland undrar jag om inte värktabletter gör värken värre. 

Jag borde ha fått rätt medicin från början för inflammationen jag har i kroppen gör det bara värre och värre utan rätt medicin. Har ju haft ont i flera månader. 

Sockarna hämtade jag igår, skulle ta på dom idag på morgonen då fötterna inte är svullna men ,,, dom var alldeles för trånga för mina fötter och ändå var det XL  Det var mitt sista hopp om att få må bättre utan mediciner. 

Att ta på kompressionsstrumpor går inte med mina fingrar som gör ont. Det finns någon slags hjälp där man trär på strumpan, men inte ens det klarar mina fingrar.
Vad finns det mer att göra? Bara att ta mediciner. Alltid något. 

Blir vi lyssnade på?

Nu i veckan får jag äntligen mina sockar som ska göra underverk, som det sägs och visas i en video. 

Kommer det att bli så eller är det bara humbug? Om det nu skulle vara så att dessa sockar verkligen hjälper kroppen att må bättre då skulle det inte behövas någon medicin. Så, jag är lite skeptisk men också så hoppfull.

I veckan blir det två undersökningar, dels hos Hjärtspecialisterna idag och dels på torsdag hos Reumatikermottagningen.
Men det slutar inte där för sedan ska jag antagligen få en tid till min läkare för att prata om alla provsvar och då är vi inne i november. 

Vad ska hända med mig? Jag vill inte börja med insulin om jag måste börja med kortison, det kommer att bli ett sånt kaos i mitt redan kaotiska liv. Jag känner att jag inte orkar med fler förändringar. 

Efter att ha haft så ont i mina muskler/överarmar i flera månader har gjort mig svag i armarna, jag orkar inte lyfta tungt längre som förut. Mina fingrar gör ont så det är svårt att greppa. 

Åh, vad många tider jag plötsligt fått till vården. Den senaste är till Hjärtspecialisten för ultraljud av hjärtat. På min läkares begäran.
Jag mår bra, har inga konstiga känningar men hon hade sett en förhöjning av något i provet. 

Min läkare vill ha utrett vad som är fel med mig därför har jag tagit alla möjligt prover men nästan alla har visat sig vara bra. 

Jag har själv läst lite på nätet och allt tyder på reumatisk värk. Ingen blir bra igen men det finns hjälp att få så man kan leva ett drägligt liv. Medicin och olika hjälpmedel. 

Blir man inte illamående och kräkfärdig när man läser en sådan här rubrik?

Nej, artrosvantarna jag skickade efter var tjocka "torgvantar" och inte kände jag någon skillnad efter mer än en halv dag. Det gick inte ha på sig dom när jag skulle skriva på tangentbordet, dom var i vägen. 

Mitt hopp ,,,  mitt sista ,,, går nu till sockarna jag beställt som ska ta bort svullnader och andra besvär i benen. 

Jag har väldigt lätt för att tro på annonser. Ibland stämmer det men ibland inte.

Idag stapplar jag iväg för att hämta mitt paket som innehåller

 artrosvantar för lindring av mina händer och fingrar. Det är halmstrå jag letar efter. Ett annat paket från Kina med sockar med koppartråd är på väg men det tar så lång tid så jag kunde inte hålla mig när jag läste om dessa. Sant eller inte men måste prova.

Texten är såhär: "Artrosvantar med lätt kompression. Av bambu och koppartråd som reflekterar kroppsvärmen och ökar blodgenomströmningen vilket lindrar vid artros och andra smärtsamma åkommor. Bambu andas och ger skön värme. Artroshandskarna är så mjuka och sköna att du kan använda dem praktiskt taget dygnet runt".

Jag berättar om några dagar om dessa hjälper.

Pernilla i tårar av orden från Bianca. Hittar dotterns hemliga brev från det hon var liten flicka – då brister det.

Min kommentar; Undrar varför Bianca har känt sig oälskad sedan hon var liten? Hon själv tycker så synd om den lilla flickan Bianca och vad hon fick uppleva. Vad hände egentligen i hennes barndom? 
Jag kan heller inte låta bli att undra ,,, vem är mamman av dom två? 

Läser på nätet att asylsökanden måste söka lägenhet i andra områden utom i utsatta områden för att få ersättning.
Jag undrar hur asylsökanden kan söka lägenhet medans vi andra måste stå i kö under lång tid för att få en lägenhet?

Man tror kanske inte att kudden har stor betydelse för en skön sömn men för min egen del har den stor betydelse.

Själv har jag en låg nackkudde som är en aning hård och så har jag en som är högre och mjuk. 
Jag har sovit på den lägre flera nätter och sovit oroligt. Men igår sov jag på den mjuka och sov gott i 6 timmar  jämförelsevis 2-3 timmar med den lägre. 

Flera dagar har gått och jag har inte haft något att skriva om. Har haft så ont i mina leder, speciellt i pek- och långfinger på höger hand och dom två används till det mesta. 

Det har blivit så svårt att ta mig an det som behövs. Idag kommer mitt barnbarn för att tvätta vittvätt åt mig. Det är så stort att vika ihop och mina armar ger inte med sig. 

Gången till tvättstugan är så himla lång att gå när knäna gör ont. Inte är det lätt heller att hälla i tvättmedel, maskinerna står på ramper och är så höga. 

Allt som har varit naturligt att göra har blivit en plåga. Ingenting jag gör numera är en naturlighet, jag kämpar med smärtorna. Att ha värk i armar, händer och fingrar, i båda knäna och i fötterna gör att jag gråter floder varje dag. 

I nästa vecka ska jag ta prover inför mitt besök till reumatikermottagningen. Då äntligen får jag veta vad som hänt med mig och om jag får någon hjälp.

Kanelbullar i alla dess former ,,, vem tycker inte om denna härliga bulle? Själv älskar jag kanelbullar men man ska inte äta för ofta, det ska vara en bulle man längtar efter, då är den som godast. Och så ska den vara lite ljummen.