Mina reflektioner.

Ny vecka ,,, vad händer hos mig? Nja, inte så mycket. Vissa veckor är det händelser varje dag men så kommer veckor då det är stiltje. Då får jag själv hitta på något att göra. Det finns ju som bekant alltid något att göra i ett hem  

Senare i veckan är det i alla fall dags för en omgång hos tandläkaren. Det kan bli dyrt men det kan också bli billigare än vad jag räknat med då rabatten dras av vid första besöket. 

Ännu senare i veckan har jag bjudit hit sonen och barnbarn på middag. Det ser jag fram emot.
Och senare i månaden då jag fyller år blir det litet kalas med en tårta jag ska baka. Jag hittade den på nätet men vet inte hos vem så jag lägger in den under "Tips". Jag tror den kommer bli himla god. 

Läser: "Omkring 150 000 svenskar smittas med covid-19 varje dag just nu. Det uppskattar experter som SVT har pratat med".

Min kommentar: Var hämtar experterna alla siffror? Det kan väl inte vara att 150 000 anmält sig inom vården under en och samma dag? Jag är kluven.
Jag vill veta var siffrorna kommer ifrån. Är det kanske bara spekulationer som med allt annat som hänt under pandemitiden? 

Mycket av vad vi fått höra under två års tid är utifrån spekulationer för ingen visste någonting men gissades hej vilt.
Har vi blivit förda bakom ljuset? Har vi fått veta dom exakta siffrorna eller är dom hämtade från tomma intet? 

Det blåser och regnar idag i söder och det ska det göra hela dagen. Stormbyar säger meteorologer.

Vi har höststormar sen många år men nu tycks vårstormar också bildas.  

 

Ha en trevlig fredag!

Läser idag: "Doktor Mikael om skräcken hos tandläkaren som barn".

Det får mig att minnas min egen tandläkarskräck som barn. Jag ville absolut inte till tandläkaren, jag var livrädd. Vid ett tillfälle vid ett besök och när mor tittade bort låste jag in mig på toan. Jag vägrade komma ut. Vaktmästaren fick komma och låsa upp dörren utifrån. Det blev att sätta sig i tandläkarstolen och bli undersökt. 

En annan gång när jag skulle dit och mor tittade bort sprang jag därifrån, så långt bort från tandläkarhuset jag kunde komma  

Åren gick, det blev såklart många tandläkarbesök men den som botade min avsky och skräck var en humoristisk tandläkare, han fick min skräck att försvinna med sin humor. Hos honom gick jag i 30 år och det var lika roligt varje gång. 

Igår var jag på kontroll i Lund. Läkaren tryckte, kände och lös med lampa i munnen. Allt såg fint ut, sa han, inga nya tumörer. 

 

Här är våra nya hjälpredor i naturen.

Kråkor ska läras upp att plocka fimpar. 

Igår var jag supertrött hela dagen men idag är det bra, känner mig piggare idag. Det känns så skönt att vara sig själv igen.

 

Har varit trött precis hela dagen idag. Jag vaknade och var trött efter som jag trodde en skön natts sömn. Det blev kanske en sömn med andningsuppehåll?
Har läst någonstans att om man vaknar trött då kan man ha haft andningsuppehåll under natten. Hoppas inte det händer mig, det skulle göra mig väldigt orolig. 

Det kan vara på sin plats att använda mobilen igen för att göra ett sömntest. Men där syns det inte om man fått andningsuppehåll, bara kurvor på hur man sover lätt eller djupsömn. Ibland kan man höra om det blir uppehåll. 

Något ALLA borde titta på och ta del av är Klimatkampen som visas i SvT play eller på ur.se 

Ett himla lärorikt program om hur vi alla kan förändra och ändra på våra vanor och vad vi äter och dricker och mycket annat.

Läser idag: "Altos Labs har tillkännagett att det nu har bildats ett pressmeddelande. Där framgår bolagets ambition att "reda ut den djupa biologin i cellernas föryngringsprogrammering." 
Målet är att kunna ”återställa cellernas hälsa och motståndskraft för att vända tillbaka sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar som kan uppstå i livet”.

Min kommentar: Det var väl på tiden att man går till källan och gör något åt det istället för att proppa i oss piller. Tänk att få tillbaka sin kropp som den var innan alla sjukdomar kastade sig över en. 

Men, hur blir det med kroppens utseende ,,, unga celler inuti och gamla utanpå? Det ska bli intressant att följa detta team av forskare och se vad dom kommer fram till.

Premiär för TV4:s nya storsatsning “Secret Song” – programmet där svenska kändisar överraskas av sina favoritartister och hyllas av nära och kära.

Min kommentar: Är det den nya varianten av den gamla "Här är ditt liv"? Det påminner om den, mycket gråt och tårar hela kvällen då som nu. Jag fick nog, det blev för mycket gråt för min del. Jag kommer inte att titta på det igen, det var för tråkigt. 

Mobilen jag fick av min son i julklapp, en Xiaomi 5 G, har ett dåligt glas, det rispas alldeles för lätt och ger snabbt fläckar på glaset. Och inget uttag för hörlurar finns så man får själv köpa en liten adapter som man kopplar mellan mobil och lurar.
Förutom det så är den snabb och har många finesser (som jag inte behöver).

Jag har i många år haft Samsung, bästa mobilen. Har även haft Iphone men den var inget bra enligt mitt tycke. Samsung är bäst och en Samsung kommer jag att köpa en dag i framtiden. 

Det var vitt på gatorna när jag vaknade och tittade ut. Det var så fint och det var så ljust. Det ska komma lite till under förmidagen men sedan inte mer eller så kommer det att komma in i februari, det har hänt förut. Än så länge är jag nöjd  

Nu har det gått ett halvt år sedan operationen i underläppen och jag har fortfarande svårt att äta. Det går inte att längta efter att äta en bulle för då måste jag skära den i delar för att få in bitarna i munnen. Så det naturliga att gapa stort över en kaka eller en bulle är borta. 

Jag borde inte klaga, cancern är borta (just nu) men det handlar ändå om mitt mående till vardags. Jag äter fortfarande med sked för jag sticker mig med gaffel och det gör så himla ont.

Underläppen är lite indragen så under natten när jag pressar tänder så pressar jag även framtänderna på underläppens insida så jag är ständigt öm. 

Men, jag är tacksam ändå för att läkaren fick bort cancern men jag känner mig inte säker förrän om fem år som är gränsen för att vara cancerfri, sägs det. Allt kan hända under dessa fem år så säker kan jag inte vara. 

Det kan bli tal om ny operation till sommaren för att öppna upp munnen. Det skulle vara skönt att få tillbaka gapet igen men jag är skeptisk till att det kommer att bli som jag tänkt det. Jag måste göra operationen för annars går det inte att komma åt tänderna på den sidan om jag skulle behöva göra något hos tandläkaren. 

I år är vi många i min lilla släkt som fyller 45, 75 15, 35 och 45 år. Ett dyrt år kunde det ha blivit om vi firade hos varandra men så är det inte längre, varje familj firar sina egna. 

Jag tycker det har blivit så himla tråkigt för då utesluter vi varandra, vi som firat varandras födelsedagar tillsammans under mång år men det var bara när barnen var unga och tills dom flyttade hemifrån. 

Jag känner inte mina syskonbarns barn längre och dom vet knappt vem jag är. Det blir inte mer än via Instagram där jag i alla fall grattar var och en eller skickar dom ett kort. 

Gemenskapen är borta för alltid.

 

Jag läser vissa bloggare varje dag och när jag ser att dessa inte varit inne på flera dagar blir jag lite orolig och undrar vad som står på. Har dom blivit sjuka, kanske ramlat och inte kunnat ta kontakt ,,, tankarna går och såklart negativa tankar. 
Dessa bloggare brukar skriva varje dag. 

Läser idag: "Sjuksköterskorna på Akademiska sjukhuset i Uppsala kommer få 2000 kronor i löneökning".

Min kommentar: Är det allt? Antagligen blir det skatt på det och då blir det inte mycket kvar av dessa 2000 kronor. 
Varför inte 5000 kronor eller mer? Dom sliter som djur dygnet runt och borde få en fet höjning!

För åtta år sedan visste jag exakt vad jag skulle göra på måndagsförmiddagen, jag såg verkligen fram emot denna dag. 

Vad gjorde jag då? Jag cyklade hem till min kära mor, tog en fika med henne och hjälpte henne att lägga hennes mediciner i dosetter. 

Det blev så mysiga timmar med henne ,,, oftast ,,, men ibland var hon på surmulet humör och då var det inte lika mysigt att fika med henne. Men jag fick ta det med en nypa salt. 

Vi pratades vid i telefon varje dag sedan dagen jag flyttade hemifrån då jag var 18 år. Varenda dag!

Med mor kunde jag prata om allt, inom rimliga gränser. Våra samtal saknar jag än idag.