Mina reflektioner.

Har bäddat rent i sängen och lagt fram rena kläder som jag ska ta på efter dubbelduschen och hårtvätt ikväll med spcialsvamp. 

Måste stiga upp senast 04 i morgon för att hinna med allt, ska ju dubbelduscha då också och tvätta håret igen. Bilen hämtar 06.11. Inget kaffe eller vätska två timmar innan 07 då jag ska vara i Lund.

Förra gången var jag där 07 men operationen blev inte förrän vid 10 . Snustorr i munnen var jag, hade ju inte druckit något sedan klockan 05. 

Detta är en tuff grej man måste gå igenom för att hålla bakterier borta från kroppen. Ändå fick jag en infektion! 

Jag hade kanske missat något ställe när jag duschade så att jag själv orsakade infektionen eller så har en sjuksyster varit slarvig.
Sjukhussjukan har man ju hört talas om.

Kroppen ska vara nästan rigorös ren men ,,, både platta och mobil får vi använda och där finns väl ganska mycket bakterier? Konstigt! Egentligen inte konstigt om man får bakterier i ett sår i ansiktet. 

Ska tvätta av både mobil och platta innan jag åker.

Då är det dags för EKG och blodprover idag. Jag blir alltid så stressad när jag har en tid att passa, det snurrar runt i magen så det blir flera toabesök under kort tid. 

Jag tar med min blodtrycksmätare så sköterskan kan se hur fint mitt blodtryck är i hemmet ,,, för idag kommer det att vara högt. Det var min svägerska som gav mig tipset att ta med och visa.

Från idag och framåt innan operation får jag inte ta min blodförtunnande medicin så jag inte förblöder när det skärs i mig. Det oroar mig lite.
Vad  tycker kroppen om det? Kan den vara utan denna tablett och ändå jobba vidare? 

Läser idag: "”Som programledare på SVT har Pernilla Wahlgren en karensperiod för kommersiella arbeten. Den gäller fyra veckor före premiären och två veckor efter sista sändningen".

Min kommentar: Hur ska Pernilla kunna hålla detta hon som är så glad för sin mobil och sitt Instagram där hon lägger ut så mycket varje dag? Hur kommer hon att må under dessa sex veckor?

Den som kommer att glädjas är Bauer, han gillar inte att hon lägger så mycket tid i mobilen. 

Jag fick ett arv från min far när jag föddes ,,, jag fick anemi. Jag har alltid så länge jag kan minnas fått äta järnmedicin för att få ett bättre blodvärde. Det har inte lyckats. Jag ligger under för kvinnor, ibland långt under 120 som ska vara för kvinnor och 130 för män.

Jag tar så mycket medicin så någon ytterligare medicin för anemi vill jag inte ta om det finns alternativ att ta.

Jag tycker om russin och dom ska vara mycket järnberikade. Här kan du läsa om hur bra russin är för mycket i kroppen. En handfull russin om dagen gör susen för magen men mycket för njurar och lever. 

Ett tips, ta en handfull russin och lägg i ett glas med vatten över natten. Drick vattnet nästa dag, gärna på morgonen. Det hjälper att rena kroppen. Det låter så bra! 

Näringsvärde per 100 g

energi:	1430,00 kJ
fett:	0,70 g
- varav mättat fett:	0,30 g
kolhydrat:	74,00 g
- varav sockerarter:	70,00 g
fiber:	4,20 g
salt:	0,02 g
protein:	3,20 g

Förra året fick jag det fjärde skovet där jag fick ont i alla leder, värst var det i armarna som jag hade svårt att lyfta över huvudet. Efter en dos kortison lugnade det ner sig, har känt mig i full vigör sedan dess.

Har för någon månad sedan börjat få ont i armarna igen, speciellt den högra, inte så ont att jag inte kan lyfta dom men det oroar mig för vad som kan hända mig efter operationen på torsdag, att den vänstra armen kan kännas tung.

 Det får inte hända mig, då blir jag mer eller mindre hjälplös. 

Har du koll på dig, hur du rör på dig och hur länge du sitter stilla?

Jag har ett aktivitetsarmband som hjälper mig att hålla koll på mig. Sitter jag för länge visar en figur att nu är det dags att röra på mig. Jag har ställt in den på 45 minuter.

Alla borde ha ett sådant armband, det kan hjälpa till att hålla oss friskare på ett enkelt sätt. 

Mitt armband kostade under 200 kronor, batteritiden är mer än 10 dagar och funktionerna är många och enkla att läsa av. Det är suveränt. 

Läser idag: "Fler äldre dricker allt mer och diagnosen alkoholdemens ökar. Nu larmar hemtjänsten".

Jag är inte en av dom, jag dricker bara kaffe, te och vatten. Det är mina drycker. Öl kan jag dricka nån gång under året men då ska det vara alkoholfritt.

Hos mig finns varken vin eller sprit, det har det aldrig funnits men om jag blir bjuden på ett glas vin kan jag zippa lite för jag tycker varken om sprit eller vin. 

Nu rensas det här hemma i varje vrå. Det är inte klokt hur snabbt man samlar på sig. Jag gör detta för framtida bruk. Man vet ju inte hur lång tid i livet man har kvar. 

Jag ska ta ett snack med min dotter i morgon och även visa henne runt vad som finns hos mig. Man går ju inte omkring och tittar i varandras  garderober och så när man hälsar på.

Detta gör jag för att jag minns hur det var när vi syskon skulle ta hand om mors hem när hon hade gått bort. Det var inte kul, det vara så främmande att rota omkring i hennes prylar och skåp. Detta vill jag bespara för mina barn. 

Bättre att förekomma än att förekommas (tror man säger så).

 Där jag bor, i mitt område har det placerats ut elcyklar för utlåning. 

Det måste vara bättre att cykla än att stå på en bräda, kan jag tycka. 

Jag har ju sålt min tunga cykel för att jag inte har den kondisen längre som förr men nu skulle jag kunna cykla en tur, en kort tur för det kostar såklart. Den går ju med batteri så jag behöver inte ta i så mycket. 

Har du medicinlista med dig när du ska till läkaren? Det borde du ha. Det är bra att någon gång gå igenom listan med sin läkare. 

Det finns kanske mediciner som kan uteslutas efter många år eller bytas till något mer effektivt.

Jag har precis gjort min egen medicinlista, den ska vara uppdaterad. När min mor låg på sjukhus och sköterskan skulle ge henne medicin så skulle dom göra det efter en gammal lista som dom hade. Som tur var upptäckte jag det och kunde stoppa dom.

Jag har alltid en uppdaterad lista i plånboken ifall läkaren behöver en. Som nu när jag ska läggas in igen efter två år. Mycket, i alla fall något har hänt med min lista så nu får dom en uppdaterad så det blir rätt med mina mediciner. 

Jag har gjort det lätt för dom, har delat upp medicinerna på morgon och kväll. Det ska vara lätt att läsa. 
Det ska också stå vem som är anhöriga. Viktigt. Även där kan det ha hänt förändringar, inte i mitt fall men kanske i andras.

Denna bild ger mig lugn att titta på. Där skulle jag vilja bo. Vet inte var det är men vackert är det. 

På söndag ska jag baka kanelbullar efter nytt recept med god fyllning. Dottern kommer. 

Kanel och mandelfyllning

200 g mandelmassa (jag tar inte så mycket)

10 g vaniljsocker [1 msk]

30 g malen kanel [0,5 dl] (jag tar lite mer kanel) 

150 g smör, rumstempererat

Det låter väl gott 😋 Mycket kalorier i men det ska man inte tänka på när man bakar. Det är ju inget man äter varje dag. Man ska bara njuta. 

Nu när jag har fått en funktionsnedsättning p g av att jag inte kan äta gapa på vanligt sätt så ville jag ta en sjuk- och olycksfallsförsäkring för att känna mig trygg fram över. Men det går inte om man är som jag 76 år, dom flesta försäkringbolag har bara upp till 67 år. Va? 

Men jag då? Ska vi som är 67+ inte få känna oss trygga om vi råkar få en funktionsnedsättning? Hur tänks det? 

Varför överhuvudtaget sätta en åldersgräns? Även gamla blir sjuka och kan behöva vård. 

En ikon Tina Turner har satt sina skor för tid och evighet här på jorden men fortsätter säkert i en annan dimension där hon kommer att förgylla många med sin sång.

 

Det är tydligen brådis med min operation eller så är min läkare bara rädd om mig för idag ringde en i operationsteamet och gav mig instruktioner. 

Skulle haft en fika med min bror och svägerska på tisdag men det fick vi stryka det för på tisdag 30 maj ska jag till Lund för att ta blodprover, blodtryck och EKG. 

På torsdag 1 juni blir operationen av. Jag fick en chock när sköterskan ringde i morse för jag hade förväntat mig om ett par veckor som min läkare sa. 

Jag blir lite i tvivel, har min läkare sett något annat på röntgen som han inte velat berätta eftersom operationen blir av så snart? Eller fanns det en ledig tid över och då blev det jag på tur? Kan vara vilket som. Jag får tänka på det sistnämnda. 

Fick ännu ett samtal från min läkare om vad som står på tur för mig. Det blir operation om 2-3 veckor. 

Han förklarade precis hur det ska gå till. Han tycker jag är en stark patient (inte alltid) därför kände han att han kunde säga precis hur operationen ska gå till och hur det blir när jag vaknar upp igen. 
Det var inget roligt att höra hur det blir när jag vaknar igen. Det kan bli känselbortfall i min hud på kinden och min axel kan kännas av och armen kan kännas tung och så blir det ett dränage från halsen. 

Tiden innan operationen är den värsta, när jag är i processen känner jag det annorlunda, ett lugn. Men det allra värsta av allt är när jag blir nersövd. Det känns som att jag svimmar men det är kanske så det ska kännas innan jag somnar.

Jag ska inte oroa mig ,,, bara låta det ske.

Idag känns det lite bättre när chocken lagt sig. Det blev himla många tårar igår hela dagen men så blir det ju när man får ett sådant traumatiskt besked över telefon.
Hade kanske varit lugnare att få besök av läkaren men sånt går ju inte att genomföra. 

Ikväll ringer min läkare för att ge det slutgiltiga, när operationen ska gå av stapeln. Det är nog ganska bråttom, tror jag, innan cancern sprids vidare men det har den väl redan gjort.

Man borde göra en skanning över hela kroppen när en cancer upptäcks. Det konstiga med detta är att när jag gjorde sticken (sög ut vätska ur lymfknutan) så fanns det inga cancerceller och ändå gjordes det två gånger. Det visade sig först när jag gjorde en skiktröntgen. 

Jag blev verkligen rädd för man går då i god tro att allt är bra och så är det inte det. 

Nu har jag tur som har en sådan noga läkare annars hade ingenting blivit gjort och cancern hade spridit sig vidare.
Jisses Amalia! 

Min läkare i Lund ringde och berättade om provsvaren från röntgen på halsen ,,, det är cancer i knutan under hakan! 

Det kommer att bli ännu en operation där knutan tas bort men också övriga lymfkörtlar på halsen. Efter det blir det cellgifter. Det tycks aldrig ta slut 😢

Allt kretsar kring huvudet men jag tror att cancern finns på fler ställen i kroppen. Innan en cancer upptäcks har den spridit sig vidare. Det är vad jag tror. 

Jag har ingen att ringa till så jag skriver av mig här.

Äntligen måndag vill jag säga, jag tycker bäst om vardagslivet. När helger kommer då känner jag mig vilsen. 

Veckan är nästintill tom, det gillas inte. En tvättrunda blir det och att kasta skräp. Jag skulle vilja putsa fönster men vågar inte med dessa nya tunga fönster så det får bli att jag beställer hem en fönsterputsare.

Det kan man numera få med Rutavdrag så det behöver inte bli så dyrt, jag har inte så många fönster.

Vad är kärlek? 

  För mig är kärlek ett virrvarr av känslor och attityder som präglas av ömhet, tillgivenhet, samhörighet och villighet till uppoffring (att tänka mer på andra än på sig själv). 

Allt det ovan fanns i mitt liv när jag var yngre och barnen var små (även under tonårstiden) men när barnen började blir äldre och äldre suddades känslorna mer och mer ut och i vuxen ålder är den numera nästan obefintlig. 

All gemenskap som fanns i hela vår lilla släkt finns inte längre, varje familj håller sig för sig själva, ingen annan inbjuds till kalas när något syskonbarn fyller år.  

Detta är så himla synd att det blivit så för ingen får då följa sina syskonbarn på vägen och vara med om deras utveckling. Vill man veta får man läsa om det på Facebook eller på Instagram 🙄

Jag skulle vilja påstå att jag lever i en destruktiv släkt, en släkt utan empati. Jag är den enda som hälsar på eller som bryr mig om (min bror och svägerska är ett undantag) och det gör jag av kärlek, inte för att jag måste. 

Hur kunde det bli såhär i vår släkt? När jag läser om andra familjer som tycker familjen eller släkten är viktig då påminns jag om hur min situation blivit med åren.